der var det
øyet til gud
i vestfold et sted
kanskje jeg så det fordi jeg er forelsket
eller så er det mye gud lys der
slettene kanskje
som slipper frem det som alltid er tilstede
om gud var en fisk
hoppet han her
og strøk meg mildt
Abonner på:
Legg inn kommentarer (Atom)
2 kommentarer:
Det forundrer deg vel ikke at jeg intuitivt fikk opp Arvid Mörnes dikt i tankene og fant det uten å lete?
Ögat i drömmen
Jag stod i rymden stilla. Jag var död.
I nedfall genom bottenlösa mörker
jag hinnit denna sista punkt: mitt mål.
Jag stod i rymden stelnad. Jag var död,
men icke löst ur tvånget
att vara till
och minnas det förflutna livet.
Lik eremiten, som gör bot
i ökennatten under kalla stjärnor
och nämner synd på synd vid namn,
stod jag i rymden - nånstans - vid mitt mål,
medveten om en outplånlig skuld,
beskådad av ett outgrundligt öga.
Så godt at det fins en motvekt i bildet og teksten din. En motvekt til all ondskapen og galskapen andre steder.
lite forundrer meg
bildene jeg så
var jo der
det var bare å knipse
trolig er det vakre der hele tiden
vi må bare se klart
Legg inn en kommentar